Romers bidrag till svensk cirkus – en kulturarvsfråga

Romers bidrag och betydelse för utvecklingen av Europas konst- och kulturliv har inte sällan hamnat i skuggan, detta gäller även cirkus som konstform i Sverige. Romer är sedan år 2000 en av Sveriges fem nationella minoriteter och ska betraktas som en del av vårt gemensamma svenska kulturarv.

”Genomgången av läget för det romska kulturarvet visar att det är utspritt, obeforskat, okatalogiserat, odokumenterat samt otillgängligt. Inte minst för romerna själva som nästan undantagslöst saknar inflytande över sitt eget kulturarv.” (Ur Romers rätt SOU 2010:55)

Historiskt sett har cirkusen haft betydelse för den romska minoritetens överlevnad på flera sätt, bl.a. som levebröd och ett sätt att få uppehålla sig en längre tid på en och samma plats utan att bli bortkörda av polis eller trakasserade av lokalbefolkning. Under andra världskriget gömdes judar och romer som arbetade på cirkus i cirkusvagnar, de kunde på så vis fortsätta sitt arbete på cirkusen och undgå nazisternas förföljelse. I generationer har cirkusföljen tagit emot människor som av olika anledningar inte passat in i samhället.

Utifrån förstudien ”Romers betydelse för svensk cirkus” samtalar de medverkande om cirkusens utveckling i Sverige och kopplingar mellan bristen på erkännande för den romska minoriteten och cirkusen som konstform. Hur ser situationen ut idag för en resande cirkus? Kan cirkusens interkulturella förhållningssätt - som samtidigt är såväl etniskt och tväretniskt, nationellt och internationellt, utgöra ett gott exempel i en värld som allt mer präglas av etno-nationella strömningar? Hur inkluderar vi den romska minoriteten i vårt gemensamma svenska kulturarv? Dessa och många andra frågor utforskar vi tillsammans med åhörare under vårt seminarium.